♥

Efter en helg med ridning båda förmiddagarna (!) var det dags för IngaMay-träning idag. Med träingsvärk i låren bad jag henne ta det varligt med mig. Det gjorde hon inte. Men det gick faktikst riktigt bra, fick kläm på hur jag ska jobba med bakdelsvändningarna och galopparbetet gick riktigt bra tillslut. Men jobbigt var det så nu kommer väl inte värken släppa på flera dagar!

I fredags utmanade jag ödet och tog premiärturen för året på galoppbanan. Tog det säkra före det osäkra och använde gramanen. Fusksnöre FTW! Men Marillo var så duktig! Trots att det blåste och lektionshästarna lattjade en del i hagen bredvid skötte han sig som ett ljus. Annars brukar det alltid vara hej baberibba såhär i början på året, vårkänslor, fällning osv.

Lördagen var lugn för både mig och min herre. Kom inte till stallet förrän vid 18.30 och hittade då en ensam Marillo i hagen. Vi har som regel i stallet att inte lämna kvar någon ute, men den här gången hade någon glömt stackars pålle, så han var lite ledsen i ögat, och gnäggade nästan desperat när jag kom. Hade dock inte panik, men av de leriga benen och magen att döma hade han i alla fall motionerat sig själv. Och eftersom klockan var så mycket fick han vila.

I går fick Marillo jobba ordentligt. Red först fram i paddocken. Han var lite stel så vi jobbade mycket lösgörande med sidvärts och övergångar. Efter ca tjugo minuter kom lektionsbarn och ville rida i paddocken så vi fick förflytta oss till manegen. Där släppte han fint i båda sidorna så jag spände bågen lite extra genom att jobba på liten volt, ca 15 m, men tagen bakdel. Jisses, vad han fick ta i och verkligen vinkla in bak. Det behöver han, gamle man. Blev riktigt trevlig på slutet!

Idag hade jag tänkt att ta vid där jag slutade igår, men vädret var så gott så vi tog några varv på galoppbanan. Denna gång utan graman och han skötte sig så fint! Var riktigt duktig! Vår lydnadsträning verkar ha gett resultat (eller så var han bara trött från igår :p) för han rullade fint i galoppen, istället för som i vanliga fall falla iväg och hugga tag i bettet. Duktig pålle!

Efter turen var han riktigt nöjd och avslappnad och inte ens grävskopan nere i skogen (jag antar att de dikar ur för de nya hagarna) var farlig. Och eftersom vädret var så skönt idag fick han på sig vårjackan, dvs det ofodrade regntäcket. Men eftersom man ska svettas in våren fick han ha ett fleecetäcke under. Nöjd och glad kom han ut i hagen, och var givetvis tvungen att kasta sig ner och riktigt gno in leran. Knäpphäst! Men jag älskar väl honom ändå! :p

Har nu kollat igenom tävlingsterminen och första start blir nog en LA:1a i Lerum den 19 april. Pepp, pepp! Vem vill vara häst skötare? :D

Marillo har haft skitkul i hagen idag, höhö!


Det tog en timme at få honom ren. Jag ska aldrig mer ha en vit häst! Det här var första och sista gången!
Nä, jag är glad att han kan få vara så mycket häst som det går.

I övrigt hänvisar jag till moderbloggen för "ridrapport".

Marillo har, av olika anledningar, stått i tre dagar. Inte bra. Idag skulle det i alla fall bli rida av. Kom upp till stallet och när jag hade mockat och gjort iordning allt foder tittade till och med solen fram. "FInt!" tänkte jag. "Då rider jag ute." Plockade in
Marillo och ryktade honom ordentligt, vilket han verkligen gillade idag. Fäller som attans så det kliar nog gott och är skönt att bli av med pälsen. Men så hade han tappat en sko! Jag blir så trött. Han är inte speciellt ömfotad, men jag kände att jag inte ville rida ute och riskera att trasa sönder hoven. Så det blev att släppa ut i sjukhage igen. Får ringa hovslagaren i morgon.

Usch, idag gick det inte alls bra. OCh då tappar jag suget fullständigt. Jag som ville få ett sånt där härligt dressyrpass med mjuk coh fin häst. Det blev fullständiga motsatsen. Stel och tråkig och hård som en betongvägg i munnen. Dock är dt dags att åka till tandläkaren, var mer eller mindre exakt ett år sen vi var där.
Han blev iallafall hyfsat till slut och slappnade av ok. Fick till ett par finna längningar i traven också. Dock saknade jag den "lätta" känslan. Men det kanske är bättre i morgon.

Efter passet fick Marillo sig ett bad. Det var väl behövligt, hade kunnat regga om honom som skäck, pissfläckar överallt. Och om något kan få mig omotiverad och irriterad så är det det! Så han fick en genomgång med diskmedel (fettlösande och bra!) och sen en med linimentschampo och lite massage samtidigt. Det gillade han.

Även tack till Kicki som mockade och fixa foder åt mig i morse! Lite lyxigt att bara kunna rida!

Fick höra häromdagen att några "småtjejer" på Övre hade pratat om mig, att jag och Marillo hade hoppat. Så hade den ena tjejen sagt: "Ja men du vet Åsa, på den vita hästen, dressyr 24/7!" Hahahha! Underbart. Då skulle hon se oss i vår nya hoppmundering!

Var ute i skogen igår. Jisses, Marillo har gått på bana alldeles för länge märkte jag. Spöken i varje buske, livsfarliga brevlådor och hästätande soptunnor mötte vi på vägen, enligt Marillo då.
Vi tog "förbjudna vägen" och brôtade upp i skogen för en liten runda men tyvärr blev det isgata efter halva vägen så det blev till att vända. Hade inga broddar i och vågade inte ta mig nerför på det underlaget. Och av någon konstig anledning tror min häst att bara för att man vänder är det okej att takta hela vägen tillbaka. Icke! Så vi fick lite, eller ganska mycket, lydnadsträning på vägen hem. Travade 15 m - halt - ryggning - halt - fram och så höll vi på så tills han lugnade ner sig / gav upp. Till slut jobbad han riktigt bra! Tills vi mötte en traktor som skrapade vägen. Eller rättaresagt ett dundrande monster som inte ville något annat hellre än att döda Marillo, av hans reaktion att döma. Fåntratt! Men det gick bra, gjorde bara ett par caprioler på åkern.. Man får hålla i hatten kan jag lova!

Idag fick han gå 20 min på linan, i manegen. Han var nog lite mör, var väldigt sansad och lydig och trevlig. Duktig gammelhäst.

Och så en bild från i tisdags, i full hoppmundering! Tack Johanna!



Idag fick han även en kur Banminth ® vet. eftersom Dobby i stallet fått blodmask. Så hela gänget är nu avmaskat. Jag tror förvisso inte att Marllo har något. Vi byter ju inte hagar på det sättet och han var ren när jag gjorde ett Kolla-masken-test i höstas. Men det är lika bra att trycka i det, om det skulle vara något.

I  morgon står det dressyr på schemat.

Träningen idag gick inte så bra. Det började förvisso bra, men så var en av de andra hästar stollig, vilket givetvis smittade ner min häst. Och så blev han sådär totalblockerad som han kan bli. Så tråkigt. Tar inga hjälper och är helt avstängd.
Men men, bättre lycka nästa gång. I morgon blir det skogen, vi behöver andas lite tror jag.

Min häst är ganska stor och stark. Speciellt när det kommer bommar med i bilden. Det är ungefär: "Jag vet hur man gör matte, håll i dig så löser jag det! Yiiiihaaaaa!!!" Och han tror att han kan göra det i 140 km i timmen. Men det funkar ju inte riktigt så.

Jag vill ju helst kunna rida honom på vanligt bett även när vi ska hoppa, men jag orkar inte hålla emot 600 kg häst när han har bestämt sig för något. Givetvis handlar det om lydnad i grunden, men kan man lösa problemet med en lite skarpare anordning i munnen så tycker jag att det kan vara okej att göra det. I alla fall en period.

Så idag köpte jag ett kimblewick/jaktkandar med gummiklädd stång. Testade det nu ikväll och det var en upplevelse. Marillo var något tveksam först och tuggade och grejade med det. Jag antar att det beror på att han inte brukar ha "så mycket" i munnen, rider ju annars på bridongbett. Men sen verkade han vara tillfreds, så vi gick upp till manegen för att testköra lite.

Min häst är, som sagt, ganska stor och lite burdus och man kan nog säkert få ett väldigt okänsligt intryck av honom. Grejen är att det är precis tvärt om. Han är hyperkänslig när det gäller hjälperna. När jag travade fram gick han bra, rund och fin och sög framåt bra på bettet, men jäklar vad lätt hand jag fick rida med. Minsta lillfingerrörelse kändes direkt. Och då hade jag ändå tyglarna i den översta skåran. Galoppen sen gick okej. Jobbade med mycket övergångar, så han fick riktig styrketräning idag.

Jag tror att han kan gå bra på det bettet, men jag får nog rida ett par gånger till på det så han (och jag!) får vänja in oss lite, innan vi tar med bommarna i bilden. Vi håller ju på att avdramatisera dem nu med markarbete en gång i veckan, för att sen ta oss an lite riktiga hinder. Ska bli riktigt roligt!

Och det är ju faktiskt som så att ett bett är aldrig skarpare än handen som håller i det.

Bilder kommer.